Vitt vin från Sydafrika

Det är lätt att glömma att den moderna vinhistorien i Sydafrika är riktigt ung. De europeiska kolonialisterna började visserligen göra vin redan på 1600-talet - men fram till apartheidregimens fall 1994 så dominerade KWV (“Koöperatieve Wijnbouwers Vereniging van Suid-Afrika”) industrin så gott som helt. Kooperativet hade inte bara kontroll över produktionen utan också över försäljning och export.

Statliga subventioner gjorde att odlarna inte behövde fokusera på kvalitet och det internationella motståndet mot apartheidregimen medförde handelshinder och bojkott. Sydafrika var isolerat och så sent som 1990 gick mindre än 30 procent av druvorna till vinproduktion - resten kunde slängas, gå till destillering eller såldes som frukt.

När apartheidregimen föll ändrades också statens inställning till vinnäringen och KWV ombildades till ett privat företag. Allt fler började fokusera på kvalitet och redan 2003 gick 70 procent av druvorna till vin varav en växande andel till kvalitetsvin. Länder som tidigare bojkottat sydafrikanska viner öppnade nu sina gränser vilket satte i gång ett flöde av teknik och kunnande vinmakare emellan. Det var på allvar starten för den vinrevolution vi nu ser resultaten av i Sydafrika idag.

De senaste 20 åren så har vinnäringen formligen exploderat. Idag finns omkring 100 000 hektar planterade med vinrankor, mestadels i de södra och sydvästliga delarna av landet, mellan Atlanten och Indiska Oceanen. Klimatet är ett varmt “medelhavsklimat” som kyls av med hjälp av svala vindar från Antarktis.

Sedan 1970-talet finns ett eget klassificeringssystem, Wine of Origins, som utvecklats genom åren och lite grovt delar upp landet i ett antal geografiska enheter, regioner, följt av distrikt och sedan enskilda “wards” eller underdistrikt. Det är inspirerat av Frankrikes AOC/AOP-system men skiljer sig också en del från den klassiska franska uppdelningen. Det finns idag sex regioner, 26 distrikt och 63 wards.

Vinkonsumenter världen över köper och uppskattar de kraftiga men runda rödvinerna från Stellenbosch och Paarl (ofta gjorda på cabernet (både franc och sauvignon) och merlot eller någon blandning av de båda). Vi har lärt känna svalklimatsviner på chardonnay, riesling och lite elegantare röd pinot noir från Elgin och Hemel-en-Erde. Och det har blivit uppenbart att landet kan göra några av världens mest intressanta viner på shiraz eller syrah (som allt fler kallar den för att framhäva druvsortens franska/europeiska ursprung) och sydafrikansk sauvignon blanc har blivit en succé.

Svårare har det varit för chenin blanc eller steen som den kallats lokalt och den röda “bastarden” pinotage - en korsning eller ohelig allians mellan cinsault och pinot noir. De här två druvsorterna har haft en lång och framträdande historia i och runt Kapstaden men de vintyper de har gett upphov till har övriga världen haft svårt att ta till sig. Även om man nu börjar se tendenser till en förändring av detta.

Lite har de sydafrikanska vinbönderna sig själva att skylla, för det gjordes väldigt mycket billig och dålig chenin och pinotage ganska länge. André van Rensburg på Vergelegen gick så långt som att säga ”don’t rape, steal or murder - don’t ever make pinotage”. Men druvsortens främste ambassadör, Beyers Truter (under många år vinmakare på Kanonkop - men som sedan 1988 leder egendomen Beyerskloof) replikerade snabbt:

”The thing with André van Rensburg was that he was wrong…, and he has said so to me!”.

Idag görs några av landets bästa och mest spännande viner på bland annat chenin och pinotage - men också andra druvsorter som historiskt var vanliga men som under andra hälften av 1900-talet nästan helt fick ge vika för dussinviner gjorda på cabernet och chardonnay. Det handlar om saftiga och silkeslena men friska viner på cinsault, kryddiga och örtiga viner på grenache och spännande blandningar av de två förra plus mourvèdre, carignan och tinta barocca.

Mycket av inspirationen har kommit från ett gäng unga (ja kanske inte längre så purunga men det var de när de drog igång på 00-talet) och framsynta vinvisionärer i Swartland. Eben Sadie var inspiratören som följdes av namn som Adi Badenhorst, Callie Louw, Craig Hawkins (Lammershoek) och Chris och Andrea Mullineux.

Sydafrika är idag ett land som tittar tillbaka på sina egna traditioner men med en självsäkerhet och nyfikenhet som gör att man inte längre är fast i traditionens grepp utan utmanar och experimenterar med de naturliga förutsättningar man faktiskt har. Och det har gett resultat - de sydafrikanska vinerna har aldrig varit bättre.