Château d'YquemHalvflaska (375 ml) 2019

Château d’Yquem är världens mest förnämsta och eftertraktade producent av sött vin – här finns få (om ens några) konkurrenter. Vid klassificeringen av Médocs viner år 1855 var de ensamma om att utses till Premier Cru Supérieur (de ”fem stora” – Mouton, Lafite, Latour, Margaux och Haut-Brion är ”enbart” Premier Cru).

d’Yquem ligger i den sömniga regionen Sauternes på toppen av en kulle. Slottets enastående rykte kan dateras ända bak till medeltiden när slottet ägdes av Englands kung. Kungen var vid denna tid också furste av Aquitaine (det område där Bordeaux ligger). År 1453 övergick det i franske kungens ägo och 1592 fick adelsmannen Jacques Sauvage den feodala förfoganderätten över egendomen. Inte långt därefter började han uppförandet av det pampiga slott som ännu står på kullen. Familjen Sauvage ändrade också de druvsorter som var planterade på gården och från och med 1642 finns enbart gröna druvor planterat (fram till dess fanns åtminstone 20% blå druvor). Det råder viss osäkerhet kring om d’Yquems viner var söta på denna tid. Det finns dokument som tyder på att praxis i området var att skörda druvorna sent redan på 1400-talet vilket antyder att områdets viner var söta. Man vet att 1666 gjordes vin som angripits av ädelröta. Troligtvis har emellertid dagens Sauternes-viner i allmänhet och d’Yquem i synnerhet betydligt högre sockernivåer jämfört med för 500 år sedan.

Sauvages ättlingar kom att förfoga över d’Yquem fram till 1785 då familjens enda barn, dottern Françoise-Josephine de Sauvage d’Yquem gifte sig med greve Louis-Amédée de Lur Saluces (gudson till franske kungen). d’Yquem hamnade därmed hos familjen Lur Saluces. Tre år senare dödades brudgummen i en ridolycka och hans änka Fançoise-Josephine tog över skötseln av d’Yquem och dess vingårdar. Fançoise-Josephine var en av få högljudda motståndare till franska revolutionen och hennes åsikter fick henne att hamna i fängelset två gånger. Hon lyckades emellertid behålla sitt slott även efter revolutionens härjningar. Förutom att protestera var Fançoise-Josephine också en stor personlighet på gården – hon byggde nya vinkällare år 1826 och det var dessutom under hennes översyn som metoden att plocka mogna druvor i olika omgångar efter mognadsgrad putsades till perfektion. Fançoise-Josephine gick bort år 1951 och efterföljdes av barnbarnet Romain-Bertrand de Lur Saluces. Under denna period färdigställdes ett system för dränering på närmare 100 kilometer som täcker ungefär 80% av d’Yquems ägor.

Under både första och andra världskriget användes d’Yquem som ett armésjukhus. De soldater som vårdades där tackade familjen genom att plantera ett kastanjeträd som än idag står strax utanför slottets murar. Under kommande år gick slottet i arv till söner i familjen Lur Saluces. Slottet var sedan länge vida ansett som världens bästa söta vin och man införde vattenstämplar på etiketten för att skydda mot förfalskningar.

År 1996 köptes halva d’Yquem av LVMH-gruppen (Louis-Vuitton-Moët-Hennessey) för hundra miljoner dollar. Förhållandet mellan de nya och gamla ägarna blev inte smärtfritt och föranledde mängder av stämningar och legala dispyter som pågick i flera år. Efter åratal av strider med otaliga arvingar bestämdes att LVMH skulle köpa hela egendomen år 2004. De anställde Pierre Lurton (som skötte deras andra egendom Cheval Blanc) till att ta hand om d’Yquem. I samma veva konsulterades Denis Dubourdieu för det torra vinet.

Merparten av alla bättre Bordeauxslott säljer enbart sina viner En Primeur. d’Yquem släpps däremot ofta på marknaden först 4–5 år efter skörden till följd av den långa tiden på ekfat och såldes inte alls som primeur före årgång 2000. LVMH ändrade denna policy och från och med 2003 kunde man köpa d’Yquem som en primeur. Detta ändrades dock 2011 till följd av minskat intresse för primeurer och d’Yquem gick ut med informationen att 2011 inte skulle säljas som primeur. Även om intresset för söta viner globalt är sjunkande består intresset för d’Yquem – år 2011 såldes en flaska av årgång 1811 för 117,000 dollar.

Viner
d’Yquems ägor består av 113 hektar vingårdar beläget på den högsta platsen i Sauternes. Det är det unika mikroklimatet som är hemligheten bakom gårdens enastående viner – dels tillåts vindar från öster att blåsa genom vingårdarna vilket tar bort oönskad fukt (vilket är särskilt gynnsamt sent på hösten när ädelrötan bildas). Mellan de olika slotten rinner det små bäckar och floder som hjälper till med att bilda dimma tidigt på morgnarna under hösten. Det är denna dimma som skapar förutsättningen för bildandet av botrytis cinerea - även kallad ädelröta. En annan stor fördel är altituden som på sin högsta punkt är hela 80 meter – detta bidrar till bra naturlig dränering. Själva vingårdarna består av tre kullar som varierar från 30–80 meters höjd. Jordmånen är en kombination av lera, grus och sand över en bädd av djup sandsten. På vissa delar finns också samma blålera som man finner hos Ch. Pétrus. Den stora andelen lera är det som skiljer d’Yquem från närliggande gårdar. Totalt är vingårdarna uppdelade i 150 parceller som är planterade med 80% sémillon och 20% sauvignon blanc med en snittålder på cirka 50 år. Fram till 1900-talet växte sémillon och sauvignon blanc sida vid sida i vingårdarna som så kallade field blends (i samma ratio som idag) men numera är de planterade var för sig. Ett omplanteringsprogram pågår ständigt och varje år planterar man om mellan 2–3 hektar med rankor från det egna klonprogrammet.

Druvorna plockas för hand – druva för druva. Under skörden går skördearbetarna igenom ägorna flera gånger och plockar enbart de druvor som uppnått rätt mognad och är angripna av botrytis. Den hårda selekteringen innebär att skördeuttaget är extremt lågt – från en ranka får man ut ungefär 13 centiliter vin, alltså cirka ett glas vin (!). Man skördar aldrig om det regnat på morgonen för att undvika dagg och det krävs 180 plockare för att färdigställa skörden. Det innebär cirka 2 skördearbetare per hektar och varje ranka kan passeras upp till 13 gånger innan skörden är över. 10% av vingårdarna är ej planterade utan används som betesmark. Enbart ekologiska gödningsmedel används.

Vinet pressas i tre omgångar. Pressvinet från tredje omgången vinifieras separat och blendas i efter fatlagring (om det används alls). Alkoholjäsningen tar mellan 2–6 veckor på grund av den höga mängden socker i musten och äger rum på 100% ny ek. Vinet fatlagras på ekfat där tiden på ny ek varierar – fram till år 2000 var tiden på ny ek alltid 36 månader, men idag är det sällan mer än 30 månader. Totalt behövs 400 ekfat för att hålla ett års skörd. Allting sker med översyn av de tekniska direktörerna Francis Mayeur och Sandrine Garabay tillsammans med Pierre Lurton. Årligen släpps cirka 10,000 lådor av det söta vinet. Sockernivån i det färdiga vinet ligger vanligtvis mellan 120–140 gram socker per liter (på 1900-talet låg siffran runt 80–120 gram). Hemligheten i den unika balansen beror på kombinationen av sockerhalten och den höga, friska syran och det är det som gör att vinet kan lagras i ett sekel utan minsta problem. Man gör inget andravin på egendomen och om årgången inte är bra nog nedklassificeras druvorna och säljs vidare i bulk eller går in i det torra vinet (ibland gör man också ett vin som enbart säljs till personalen). Det är ovanligt att man inte producerar någon d’Yquem, men det skedde årgångarna 1910, 1915, 1930, 1951, 1952, 1964, 1972, 1974, 1992 och 2012.

d’Yquem gör också ett eftertraktat torrt vitt vin med namnet ”Y” (uttalas Ygrec). Första årgången var 1959 och vinet bara görs under vissa årgångar (sedan 2005 har ”Y” gjorts varje år).  Druvorna till det torra vinet skördas innan de druvor som går till det söta – alltså innan ädelrötan angriper druvorna. Vilka parceller som används varierar från år till år men standardblenden består av 80% sauvignon blanc och 20% sémillon (alltså tvärt emot det söta vinet). Druvorna vinifieras på rostfritt stål (nya tankar installerades 2012) och genomgår ingen malolaktisk jäsning. Vinet fatlagras därefter på 50% ny ek med sin jästfällning i 10 månader (äldre årgångar kan vara upp till 18 månader). Vinet säljs som en Bordeaux Supérieur Blanc och släpps årligen i cirka 1000 lådor.