Vin med Sangiovese

Sangiovese är en blå druvsort som ofta resulterar i viner av hög kvalitet. Den är Italiens mest planterade druva och odlas främst i centrala Italien - särskilt i Toscana och Emilia Romagna, som också visat sig vara druvans härkomst.

Genetiskt är sangiovese lika varierad i stil som pinot noir och det finns flera olika kloner  och namn för den druvan; prugnolo gentile, morellino och niellucio är några av de mest kända. I området runt staden Montalcino kallas för druvan för sangiovese grosso, eller brunello. Idag vet man att att det inte bara finns en enda klon av sangiovese i området - utan minst sex till åtta olika kloner. Två av de finaste klonerna, R24 och T19, kommer ursprungligen från Emilia Romagna.

Sangiovese har tunt skal och är därför en oerhört känslig druva. Den vinodlare och vinmakare som inte är försiktig kommer att få ett riktigt grinigt vin, med obalanserad syra och tanniner. Får druvan komma till sin rätt däremot, med mycket värme, rätt klon och låg avkastning så blommar dess karaktär ut på det sätt vi känner den bäst och ger friska, strama och lagringsdugliga viner med toner av röd frukt som körsbär, tomat och plommon. Då framträder också dofter och smaker av svart te, blå blommor och tobak, mandel och choklad. Sangiovese fatlagras ofta, varför toner från ekfaten också ofta framträder ii vinerna. Supertoscanarnas popularitet har bidragit till att sangiovese allt oftare blandas med bordeauxdruvorna cabarnet sauvignon och merlot.

Sangioveses känslighet har bidragit till att det har tagit lång tid för druvan att ta sig utanför Italiens gränser. Italienska emigranter har dock gjort försök i både Nord- och Sydamerika och bäst resultat har det hittills blivit i Argentina och Kalifornien. Druvan har också börjat odlas alltmer i Australien och Sydafrika.

Viner på sangiovese kräver ofta sin mat; de tydliga tanninerna gör sig bra till smakrika och kraftiga kötträtter och druvans markerade syra gör sig ypperligt till tomatbaserade tillbehör. Lagrade ostar och charkuterier passar bra till sangioveseviner som fått lite ålder.