Viner från Château d'Armailhac

Château d'Armailhac är en av de där egendomarna som både står i Mouton Rotschilds skugga och glans. Nästan alltid överraskande bra redan i unga år (särskilt på primörprovningarna) och ett vin som får en klassisk Pauillacmognad efter tio-femton år på flaska - men som inte har riktigt samma stringens och lagringspotential som storebror eller systerslottet Clerc Milon - som alltid tar längre tid på sig att utvecklas.

Egendomen, som har en aldrig färdigbyggd huvudbyggnad, var innan franska revolutionen en del av Mouton. Slottet kom sedan att tillhöra släkten d’Armailhac under namnet Mouton d’Armailhac. 1933 köptes det av Baron Philippe de Rothschild (Mouton-Rothschild). Trots möjligheten att slå ihop grannslotten valde han att fortsätta driva det som en separat egendom. Namnet ändrades 1956 till Mouton Baron Philippe, vilket 1975 justerades till Mouton Baronne Philippe till minne av Baron Philippes avlidna hustru. Från och med årgång 1989 valde Philippine de Rothschild tacksamt nog att gå tillbaka till det ursprungliga namnet vilket minskat förvirringen något.

Vinet klassificerades som en 5e cru i den 1855-års klassificering av Haut-Médocs egendomar. Och det här är verkligen en klassisk cru som tagit ett rejält kliv framåt sedan slutet av 00-talet. D'Armailhacs terroir är varm och sydsluttande vilket gör att vinerna mogna relativt tidigt. De är fulla av klassiska Pauillactoner som mörka bär (svarta vinbär), cederträ, höstlöv och cigarrtoner. Alltid välbalanserade med mogna och fina tanniner. Ett slott att hålla ögonen på och ett slott som ofta är ett fynd för den som älskar Pauillac.