Viner från Beiras, Portugal

Det tog ett tag, men ett par decennier efter inträdet i EU 1986 så lyckades Portugal förändra bilden av sig självt som vinland. Från att ha varit mer eller mindre isolerat, med en stor inhemsk konsumtion i princip endast känd för portvin och madeira utomlands, så är Portugal i dag uppskattat hos en ny generation vindrickare för sin stora variation med allt från lätta vita viner till kraftiga röda med mycket smak och personlighet.

Det var romarna som på allvar satte igång vinnäringen och mycket vin exporterades till riket under antiken. I mer moderna tider var det engelsmännens smak för söta viner som satte standarden. Ett handelsavtal mellan England och Portugal tecknades 1703 och gjorde att engelska handlare kunde importera portvinet till låga tullar samtidigt som England inte hade tillgång till franskt vin på grund av krig mellan länderna.  

Dourodalen, det distrikt där portvinet görs, var också det tredje idag kända vindistriktet som fick en egen ursprungsbeteckning 1756 (de två första var Chianti i Italien och Tokaj-Hegyalja i Ungern). Det engelska inflytandet ses i dag fortfarande på namnen på många portvinsfirmor som Cockburn, Croft, Dow, Gould, Graham, Osborne, Offley, Sandeman, Taylor och Warre.

Idag är portvinet fortfarande viktigt för vinnäringen men den genomsnittlige vinkonsumenten dricker mycket mer av landets torra röda bordsviner eller torra vita viner. Klimatet är varierat med våta och lite svalare områden i norr, höga bergiga inlandsdalar där solen steker sluttningarna (Dourodalen) och heta torra områden ju längre söderut och inåt landet man kommer. Och ju närmare kusten - desto mer formar Atlanten vinerna.  

Geografi och jordmån skiljer sig åt rejält. I Bairrada är det flackt och platt medan vingårdarna i Dão kan ligga på 1000-2000 meters höjd.

Den portugisiska vinlagen liknar de som finns i Frankrike, Italien och Spanien (och den håller nu på att omvandlas enligt EUs nya lagstiftning). Den har fyra grundläggande nivåer.

• DOC – Denominacão de Origem Controlada (håller på att omvandlas till DOP) är den högsta klassen portugisiska kvalitetsviner (motsvarar Frankrikes AOP/AOC). Vinerna ska komma från specifika områden och reglerna anger tillåtna druvsorter, skördemetoder, skördeuttag, alkoholmängd etc. Här återfinns de flesta kända distrikten som Douro, Vinho Verde och Dão.
• IPR – Indicação de Proviniência Regulamentada, kallas den andra kvalitetsklassen och motsvarar närmast IGP-varianterna i Italien och Frankrike - fortfarande med krav på produktion och druvor - men som ger producenterna större frihet än DOC/DOP-bestämmelserna.
• Vinho Regional - ett vin från en speciell region. Denna klass håller på att ersättas av IGP - Indicacoes Geograficas Protegidas – ett system för skyddat geografiskt ursprung liknande det som finns i andra EU-länder.
• Vinho de Mesa ”Bordsviner”, de enklaste vinerna som är blandade mellan olika regioner.

Portugal har en mängd olika vintyper och massor av intressanta druvsorter (mer än 500 olika sorter) - och många är portugisiska specialiteter.