Viner av ?Zinfandel

Den brukar kallas för USA:s egna druvsort men ursprunget var länge höljt i dunkel. Otvetydigt samma druvsort som Puglias Primitivo men ett spännande detektivarbetet ledde till slut till Kroatien och druvsorten Tribidrag (Crljenak Kaštelanski) som gemensam anfader åt dem båda.

Druvsorten zinfandel var länge ansedd att vara inhemsk i USA och Kaliforniens alldeles egna druvsort. Den odlades bara där och på amerikanskt vis gjordes allt från kraftfulla, kryddiga och lite sötfruktiga lagringsviner till lätta saftiga vardagsviner och så kallad White Zinfandels - bäriga roséviner - på druvan. Så trodde man. Anledningen till att druvan så länge undvek ampelografernas klassificeringar var att det inte fanns någon 'ofrench connection' att hitta. Istället visade det sig att druvan var väldigt lik den mörka och kraftiga syditalienska sort som kallades Primitivo och som framförallt odlades i Apulien/Puglia.

På 1990-talet fastställdes det att Zinfandel och Primitivo var genetiskt identiska och med det skulle man tro att fallet var avslutat. Det fanns till och med italienska odlare som snabbt döpte om sina viner till just Zinfandel i hopp om bättre försäljning. Men detektivarbetet fortsatte. Under en period identifierades den med den kroatiska druvsorten Plavac Mali men detta visade sig vara ett sidospår. Sökandet fortsatte och till slut hittade man ett gemensamt ursprung i en annan kroatisk druvsort - Tribidrag - som även går under namnet Crljenak Kaštelanski - en druvsort som få utanför Kroatien hade hört talas om. En genetisk analys gav också en perfekt DNA-matchning. Case closed.

Exakt när zinfandel kom till USA är osäkert men den nämns för första gången i en katalog över druvsorter hos en växtskola på Long Island 1829 och den kan ha kommit med en samling på 300 druvor från det kejserliga Wien som skulle katalogisera alla sorter som växte i imperiet.

Hur smakar zinfandel?

Bra Zinfandel kan vara fyllig och sötfruktig i smaken med en angenäm kryddighet och aromatisk komplexitet. Den har en tendens att bli lite alkoholstark och saftig vilket man ofta kan känna i lite enklare viner. Bärsmakerna drar gärna åt det röda hållet snarare än det mörka. I smakprofilen har den en släktskap med Grenache från södra Rhône men når nästan aldrig upp till komplexiteten hos stora grenacheviner och kan sällan lagras lika länge - utan har en optimal mognadsperiod som sträcker sig från 2-8 år efter skörden.

Zinfandel blandas sällan med andra druvsorter men hyllade Ridge Wines är kända för att göra just detta och då med en annan speciell druvsort Petite Sirah (även känd som Durif och inte att förväxla med Syrah). I Kalifornien har man, som så ofta i Nya Världen, gjort en mängd olika typer av viner från druvan. Mest känd är kanske rosévinet White Zinfandel.

Mat till zinfandel

Den kraftiga och fruktdrivna smaken hos en bra Zinfandel gör att den passar utmärkt till exempelvis fläskkött som kotlett, karré eller fläskstek. Men vinerna från exempelvis Ridge gör sig alldeles utmärkt även till nötkött. Görs vinet i en lite lättare och saftigare stil kan det även fungera som ett alternativ till kyckling. White zinfandel dricks som annan rosé - antingen som en aperitif eller till enklare sommarmat.