På franska är den känd som Pinot Gris och i gamla dagar som Tokay Pinot Gris - men de flesta vinälskare känner den förmodligen mest som Pinot Grigio och källan till några av Italiens bästa och sämsta vita viner.

Många som dricker Pinot Grigio tänker nog sällan på att det är samma druvsort som i Alsace är känd som Pinot Gris - och fram till dess att Ungern såg till att skydda namnet Tokaj 1984 var den även känd som Tokay-Pinot Gris i just Alsace. Och vid första anblicken är det också mycket som skiljer stilarna på vinerna åt, särskilt om man druckit någon av de lättare mer kommersiella varianterna av Pinot Grigio som ibland kan vara otroligt intetsägande.

Pinot Gris och därmed Pinot Grigio är i grunden en färg-mutation av Pinot Noir som enligt Jancis Robinsons stora druvepos Wine Grapes har skett på en mängd olika platser historiskt. Druvsorten nämns första gången 1711 i Baden-Würtemberg. Till Italien ska den ha kommit någon gång i början av 1800-talet där den dök upp i Piemonte (Alessandria och Cuneo) men den fanns redan i Valle d'TAosta under namnet Malvoisie (som egentligen är en helt annat druva).

Det som särskiljer Pinot Grigio/Pinot Gris är att den oftast är mycket mörkare än andra gröna druvor vilket kan ge vinet en liten rosa eller mörkare ton än t ex vin gjort på släktingen Pinot Blanc. Den är inte väldigt produktiv och kan lätt angripas av röta (söta versioner som angripits av ädelröta - botrytis cinerea - är vanliga i exempelvis Alsace). Och den kan lätt nå höga sockernivåer vilket gör att hög alkohol eller restsötma kan vara ett problem.

I Italien hittar vi den idag framförallt i den nordöstra delen av landet i Collio-Friuli-Venezia där den ofta står för några av de bästa vinerna i området. I händerna på producenter som Schiopetto, Volpe Pasini, Vie di Romans, Alois Lageder och Franz Haas kan den ge kraftfulla, torra och lite kryddiga viner med en blommig rikedom i doft och smak. Men alltför ofta, särskilt i Veneto, har den givit upphov till generiska 'oPinot Grigio'-viner som mer är ett brand än ett kvalitetsvin och ämnat för framförallt den engelska och amerikanska exportmarknaden. I Lombardiet ingår den ofta som en ingrediens i regionens mousserande viner.

Hur smakar Pinot Grigio?

Bra Pinot Grigio kan vara överraskande fylligt och smakrikt med en liten kryddig ton av exotiska frukter och bär. För odlaren gäller det att hitta balansen mellan en viss restsötma eller hög alkohol - men de allra flesta gör helt torra varianter med mycket smak och personlighet. Väljer man att göra ett sött vin på druvan, som i en Alsace Vendange Tardive, kan vinet få en oväntad kryddig komplexitet med lager på lager av torkade frukter.

Från mer kommersiella producenter kan Pinot Grigio ge ett av Italiens tråkigaste viner - utspätt, vattnigt, blekt och trist med en pikant syra. I naturvinskretsar ser man den ofta med en viss skalmaceration vilket ger ganska mörka och kraftiga viner med tydlig orange-ton. Och du ser den ibland också som pet nat - eller pétillant naturel - dvs ett mousserande vin som fått en enda jäsning som avslutats på flaska.

Mat till pinot grigio

Kraftigare kvalitets Pinot Grigio gör sig alldeles utmärkt till det moderna köket med mycket grönsaker, fisk och smaker av hav och jord. Druvsortens tyngd gör också att den kan fungera utmärkt som ett ackompanjemang till kyckling, griskött och andra smakrikare rätter. Görs den skalmacererad, orange, så kan den vara ett perfekt val för en genomgående meny på någon hipp nordisk krog med italienska, nordiska eller spanska influenser.