Château PalmerAlter Ego 2020

Château Palmer är en högt uppskattad tredje-cru (3ème Cru Classe) belägen i byn Cantenac i Margaux, på andra sidan vägen från första-crun Château Margaux. Det Château Palmer vi känner till idag fick sitt namn av Överste Charles Palmer men dess historia är äldre än så. Ursprungligen var vingårdarna en del av Château d’Issan, men när de två gårdarna separerades tog nuvarande Palmer namnet Château de Gascq (efter ägarfamiljen Gascq). Under 1700-talet försökte ägarinnan, den formidabla Marie Brunte de Ferrière (också kallad Madame de Gacq), att sälja slottet. När hon mötte Överste Palmer sa hon till honom att vinerna från hennes gård var minst lika bra som Château Lafite och det dröjde inte länge innan översten slog till. I samband med köpte döpte han om slottet efter sig själv.

Charles Palmer började öka vingårdsarealen och hade snart tredubblat andelen planterad med rankor till 80 hektar och därtill ytterligare 80 hektar parker och trädgårdar. Denna tillväxtspurt ägde rum mellan 1816 och 1831. Vingårdarna ligger i de bästa lägena i Margaux-kommunerna Cantenac, Issan och Margaux. År 1843 sålde överste Palmer sitt slott till familjen Pereire som investerade mycket pengar för att renovera och modernisera ägorna. Vid klassificeringen av slotten i Médoc inför världsutställningen i Paris  år 1855 lönade sig det hårda arbetet då Palmer förärades med statusen tredje cru – 3ème Cru Classé.

År 1938 sålde familjen Pereire till ett konsortium bestående av fyra av Bordeaux’s rikaste familjer; négociantfamiljerna Ginestet, Miailhe, Mähler-Besse och Sichel. Med tiden kom Mähler-Besse och Sichel att köpa ut de andra och är än idag är huvudägare tillsammans med 22 aktieägare (med enda förändringen att Mähler-Besse köptes upp av négociantfirman Borie-Manoux år 2014).

Backar vi tillbaka till 1950 styrdes gården av Jean Boutellier (svärson till majoritetsägaren Frederick Mahler). Under denna tid köpte Palmer ett annat Margaux-slott; Château Desmirail. Den historisk dåliga skörden år 1963 nedklassificerades alla Palmers druvor och hamnade i Desmirail istället – den som letar efter en flaska 1963 Ch. Palmer letar alltså förgäves. Detsamma gäller skörden 1968. Efter 42 år som vinmakare gick Jean Boutellier i pension år 2004 och ersattes med unge och entusiastiske oenologen Thomas Duroux. Sedan Thomas intåg anses kvalitetsnivån ha gått upp ytterliga ett snäpp och Ch. Palmers viner har de senaste åren varit fullkomligt lysande. Stora renoveringar på gården har skett sedan 2010 – bland annat har man numera två fatkällare och allting sköts med hjälp av gravitation. Spännande nog har man också byggt en avdelning för spännande projekt och experiment (som ett vitt vin och en söt Vin de Paille!).

Från och med 2014 är Palmer helt farmade enligt biodynamiska principer. Man började experimentera med en hektar år 2008 för att slutligen omfatta alla odlingarna. Idag har Palmer till och med sina egna kossor på ägorna för att skapa biodynamiskt gödsel och de fick sin certifiering år 2017. Man arbetar också aktivt med att minska mängden sulfit till så små nivåer som möjligt.

Från årgång 2009 har man också infört ett prooftag-system som ett led i att försvåra förfalskning av egendomens flaskor.

Viner

Palmers 66 hektar vingårdsmark är planterad med 47% merlot, 47% cabernet sauvignon och 6% petit verdot med en snittålder på cirka 40 år. Den uppmärksamme ser att det numera inte längre finns någon cabernet franc planterad på gården. Palmer har alltid haft ovanligt stora planteringar av merlot och vinet bestod under en period kring 50-talet av så mycket som 60% merlot.

Många av de bästa lägena som ägs av Palmer idag var inte en del av slottet år 1855 – det kan vara förklaringen till att Palmer inte är den 2ème Cru Classé som många anser att de borde vara. Jordmånen är grusig med sand och lera. Man har ungefär 18 unika jordtyper och vingårdarna är därför uppdelade i 106 parceller som alla bidrar till Palmers unika smak. Bland annat tillskrivs vinets mjuka elegans till att merlot-druvorna är planterade i grusjordar istället för lerjordar. Fram till 2012 fanns en liten parcell – mitt bland Palmers ägor – som inte tillhörde Palmer utan Château Vincent. Från 60-talet och framåt sköttes parcellen av teamet bakom Palmer i utbyte mot att 60% av druvorna gick till Palmer och 40% till Ch. Vincent. År 2012 fick de äntligen möjlighet att köpa parcellen.

Förstavinet jäses på 54 konformade rostfria ståltankar som varierar i storlek mellan 89 och 194 hektoliter. Allting sköts med hjälp av gravitation och de olika parcellerna vinifieras separat. Den malolaktiska jäsningen äger rum i ekfat. Vinet lagras i 50–70% ny ek mellan 18–20 månader beroende på årgångens karaktär. Årligen släpps mellan 8,000–10,000 lådor.

Andravinet introducerades på marknaden år 1998 under namnet Alter Ego. Detta sammanföll med tillskottet av 8 nya hektar som blivit hjärtat i produktionen av Alter Ego. Eftersom druvorna kommer från helt andra lägen än förstavinet bör de snarast ses som två unika viner (och många menar att det lever upp till kvaliteten för en fjärde-cru). Innan Alter Ego fanns andravinet La Reserve du General som inte längre tillverkas. Vinet vinifieras på ståltank och den malolaktiska jäsningen sker på ekfat. Vinet lagars på 25–40% ny ek i 16-18 månader. Årligen släpps cirka 8,000 lådor.

”Historical XIX Centrury Wine”: Första årgången av detta unika projekt släppes 2004 i enbart 100 lådor. Vinet var en blend av 85% Bordeauxdruvor från Palmers ägor (50% merlot och 50% cabernet sauvignon) och 15% syrah från Rhône. Vinet görs bara vissa år (hittills 2004, 2006, 2007, 2010 och 2013) och ses som en hyllning till ett vin som kunde släppts på 1800-talet. 2004 anses vara den bästa årgången hittills av detta spännande vin. Eftersom vinet innehåller syrah är det inte klassat som en Bordeaux utan klassades som en Vin de Table. Palmers logga syns heller inte på etiketten eftersom alla druvor inte kommer från dem. Ett vin som är klassat som en Vin du Table får inte visa årgång på etiketten – detta löste man genom att skriva lot-numret L.20.04 (årgång 2004). Från årgång 2010 tilläts man emellertid att buteljera det som ett Vin de France – systemet med lotnumret är dock detsamma (L.20.10).

Palmer gör också små volymer av ett vitt vin som inte når den kommersiella marknaden. Även om det idag inte når konsumenten så är det inget nytt påhitt – faktum är att Palmer gjorde ett vitt vin i början på 1900-talet som gick direkt till gårdens ägare. Traditionen lades ner på 1930-talet men togs upp igen på 2000-talet. Första årgången av Vin Blanc du Palmer kom 2007 och består av 50% muscadelle, 35% loset och 15% sauvignon gris och görs i cirka 100 lådor årligen. Det söta experimentvinet i stilen Vin de Paille är ÄNNU svårare att lägga tassarna på då enbart ett fåtal flaskor görs. Vinet görs på 100% merlot blanc och är en riktig raritet.