Det svåra europeiska vinåret 2017

Det går inte att tala om vin utan att prata om vädret. Temperatur, nederbörd och vindar kommer att påverka det vi häller i våra glas och det spelar ingen roll hur tekniskt avancerade vi människor blir – i slutändan kan vi aldrig påverka vädrets makter.

Denna artikel publicerades ursprunligen på vinsider.se.

Ingen skörd är den andra lik. När man talar om bra och dåliga årgångar hänger det alltid ihop med vädret under hela växtsäsongen. 2017 kan i mångt och mycket kategoriseras som en mycket svår årgång i hela Europa. De första rapporterna från skörden verkar dock samstämmigt eniga om att en svår årgång inte är det samma som en dålig årgång. Kvaliteten på de druvor som skördades spås nämligen vara av ypperlig kvalitet men vägen dit var lång och man talar om den minsta skörden sedan krigsåret 1945.

Det började redan i våras då svåra frostnätter skadade de knoppande vinrankorna. Den milda vintern hade dessutom lett till att växtsäsongen låg ungefär två veckor tidigare än normalt. Under den kritiska period då växtsäsongen drar igång och knopparna får den första smaken av solsken har man ofta kommit så långt in i våren att frost inte längre skall slå till. Under 2017 plågades vinbönderna av frost ända in i april. Den skakiga starten hade varit en sak om sommarförhållandena hade varit fördelaktiga. Istället drabbades man av en värmevåg under sommaren som fick det något ödesmättade namnet Lucifer. Medan vi i Sverige gick och frös under våra ovanligt kalla sommarmånader ledde hettan i övriga Europa till ytterligare minskad skörd då klasarnas bär blev mindre än vanligt. Det stabila vädret under skörden ledde dock till att druvorna som skördades hade en fin koncentration i syra, frukt och alkohol.

Det är det som gör skörden 2017 så intressant. Till och med regioner som Bordeaux och Rioja som sällan har problem med frost kunde med panik se frosten ansätta sina vingårdar. I synnerhet spanjorerna där merparten inte ens var försäkrade mot frost. Många egendomar i Champagne, Alsace, Loire och Chablis var dessutom mitt i återhämtningsprocessen efter frosten 2016. Årgången verkar ha varit mardrömsliknande under själva växtsäsongen men när druvorna väl fraktats till vinerierna kunde man dra en lättnadens suck i såväl Frankrike, Italien, Tyskland och Spanien.

Vinerna från 2017 verkar inte behöva skämmas för sig i kvalitet och paralleller till den mycket framgångsrika årgången 2015 hörs redan viskas i korridorerna. Årets skörd ligger nu tryggt i vineriernas källare redo att buteljeras när tiden är mogen. Vi får ge oss till tåls till dess innan vi slutgiltigt kan avgöra kvaliteten på vinerna – innan dess är det bara spådomar.

Vad det kommer att betyda för prissättningen? Många mindre vingårdar kommer att få stora problem att leverera kvantiteter och de större egendomarna kommer med största sannolikhet att fokusera mer på sina premiumviner än sina instegsviner eftersom kvaliteten ser så lovande ut. Troligtvis kan vi se priser som sticker iväg uppåt.

Det vi redan nu kan konstatera är att om vill vi komma åt våra favoriter så bör vi vara på hugget – små allokeringar är att vänta.