Bordeaux från sin bästa sida - vi återbesöker 2016

I april hyllade en enig kritikerkår 2016 som en av de bästa och i klass med 2009, 2010 & 2016. Men hur bra är cabernetåret 2016? Magnus Ericsson återbesöker årgången fem månader efter primörprovningarna.
Den fina årgången (eller de fina årgångarna om man räknar in just 2009, 2010 och 2015) sammanfaller dessutom med en del uppenbara trender i området som jag gillar och gärna vill se mer av.

Det är något speciellt med att återbesöka en årgång bara fem månader efter ha provat den en primeur nere i Bordeaux. För ett par veckor sedan (7 september) hade jag förmånen att göra just det på Winefinders stora provning av Bordeaux 2016. För sjunde året i rad samlade vi ett fyrtiotal betydande egendomar (44 för att vara exakt) från i stort sett varje viktigt underdistrikt i regionen. Alla hade med sig sin senaste årgång, dvs 2016, plus minst en äldre referensårgång.

Oavsett vad man tycker om primörcirkusen så är det här en unik möjlighet att få en bild av en hel årgång i en hel region. Samtidigt är det en svår uppgift. Vinerna är långt ifrån klara. De röda ska få ytterligare ett par år på fat och butelj innan de är ”färdiga” att släppas på marknaden - och inte ens då är de flesta klara att drickas förrän efter ytterligare år av lagring. Men de har börjat lugna ner sig (jämfört med i april) - även om det kanske ändå inte är det slutgiltiga ”färdiga” vinet vi ser.

Förutsättningarna - regnet som räddade skörden

Mycket har redan sagts om 2016 men låt oss göra en liten tillbakablick. 2015 slutade varmt och torrt (den varmaste decembermånaden på 100 år) och följdes av en tidig knoppning och en av de blötaste vårarna i Bordeauxs historia. Det ledde till en problematisk start på 2016 med en hel del sjukdomar särskilt för de som jobbar ekologiskt eller biodynamiskt i vingårdarna. Château Palmer tappade exempelvis mellan 15-20 procent av skörden på grund av angrepp av mjöldagg men som helhet verkar regionen ha klarat av regnet bra.

Med juni kom soligt och torrt väder och en värmevåg som höll i sig i hela tre månader. Det blev den torraste senvåren-sommaren på 25 år och både blomning och fruktsättning skedde under perfekta förhållanden.
Framåt augusti-september började allt fler oroa sig för vattenstress (dvs att vinrankorna stänger av mognadsprocessen på grund av torkan) och brännskador på druvorna. Turligt nog kom lite regn i början av september och det tillsammans med de uppbyggda vattenreserverna efter den våta våren ledde till en perfekt skörd i oktober. Druvorna kom till vinkällarna med en enastående mognad vilket också var förutsättningen för den fantastiska årgången och skördenivåerna var höga (de högsta sedan 2006 för många appellationer).

En kombination av 2009 och 2010

Och så började jämförelserna. Hur bra var egentligen 2016? Bättre än 2015? Mer som 2009? Kanske 2005 eller rentav 1982? när jag provade vinerna i april så stod det klart att det som vanligt var ett helt eget år. Ett ”cabernet-år” där paradoxal nog många på den högra stranden hade gjort sina bästa viner någonsin (t ex La Conseillante) och kanske mer som en blandning av 2009 (expressiv och lätt att närma sig) och 2010 (med struktur och stor lagringspotential) än något annat.

Fem månader efter primörprovningarna så är det just detta som går igenom. Förra årets viner (2015) var fruktdrivna, täta och charmiga. 2016 bjuder på samma charmighet men har en lite mer lågmäld frukt och de har dessutom en struktur som påminner om 2010 utan att ha den tidigare årgångens kärvhet. Självklart fanns det flera viner som nu gått in i en lite mer sluten fas medan andra har hittat mer harmoni (Ferrière och Durfort-Vivens till exempel.) Men den ursprungliga bedömningen står sig - 2016 är ett helt lysande år. 

Sammanfallande trender

Den fina årgången (eller de fina årgångarna om man räknar in just 2009, 2010 och 2015) sammanfaller dessutom med en del uppenbara trender i området som jag gillar och gärna vill se mer av. Efter 2010 har, upplever i alla fall jag, vinerna börjat bli lite slankare och mer välbalanserade i stilen. Alkoholnivåerna är ner, fler börjar konvertera jordbruket till ekologisk och eller biodynamisk odling och vinerna har idag en ”juicyness” (juicighet eller saftighet) som man inte ofta förknippar med Bordeaux.

Åtminstone två av egendomarna, La Conseillainte och Léoville Poyferre har experimenterat med kallmacerering innan pressning och jäsning just för att göra mer lättillgängliga viner - något som märks inte minste genom att slottspersonalen för andra året i rad lyfta fram det förvånande i att besökarna verkade vara lika intresserade av det unga vinet som av de äldre referensvinerna.
– Det brukar vara väldigt få som provar både primörårgången och den äldre årgången på sådana här provningar. De flesta brukar inte vilja prova den yngsta - men i år var det lika många som provade primörvinerna, säger exempelvis Magali Malet från Canon la Gaffelière.

Mindre hajpade men lysande årgångar

Även många av de äldre och mindre hajpade årgångarna visade upp sig från sin bästa sida. Särskilt 2011 som är ett år som fått stå i lite av en oförtjänt skugga av 2009 och 2010. Men jag provade även en hel del strålande 12:or. Och säga vad man vill om Bordeaux - det är något speciellt med vinerna från regionen. Så lagringsdugliga men ändå fräscha och allt annat än tunga. Viner som man kan dricka mycket av utan att någonsin tröttna.

*

Här är några favoriter från provningen!

Château Ferrière 2016
Ett vin som stulit lite av showen de senaste åren och fortfarande en av få ekologiska och biodynamiska egendomarna i Bordeaux som gör stilfull och elegant Margaux. Det här är ett vin för dig som vill ha mer sval frukt än ek och koncentration. Det är också ett vin som åldras otroligt graciöst.

Château Destieux 2016 & Château la Clemence 2016
Enligt ägaren Christian Dauriac har man gjort sitt bästa vin någonsin på det här två egendomarna i Saint-Émilion och Pomerol - och det är bara att instämma! Tätt och smakrikt och imponerande. Hur kan de här två slotten vara så okända?

Domaine de Chevalier Rouge 2014
Vi var imponerade över 2014 när vi provade den i Bordeaux. Nu börjar vi se att vi inte hade fel. Charmig och smakrik och färdig att dricka långt innan 2015 och 2016!

Château Cantemerle 2010
Cantemerle har producerat riktigt bra viner det senaste decenniet. Detta är inget undantag. En mycket fin 2010 som förenar kraft och balans.

Château Durfort-Vivens 2011
En av de stora överraskningarna på provningen var hur bra 2011:orna är just nu. Fantastiska viner och det här är ett av de allra bästa jag provat så här långt. Smakrikt men inte tungt. Klassik Bordeaux med finess och balans.

Château d'Armailhac 2010
Wow - vilket vin. En 2010:a som äntligen öppnat upp sig med lager på lager av mörk frukt, kryddig ek och med en lång balanserad och kraftfull eftersmak.

Château Smith-Haut-Lafitte Blanc 2014
Vad bra det här har blivit med några års lagring. Fräsch, sammansatt utan att vara för gräsigt utan mer vaxigt och komplext. Ett av de bästa i årgången.

Canon La Gaffelière 2016
Alltid en av de stilfullaste och mest välbalanserade i St-Émilion - och 2016 är inget undantag. Cabernet franc-innehållet lyser igenom med en fräsch ton av tobak och mörka bär.

Château Haut-Bailly 2016
Haut-Bailly är en egendom som ofta får stå i bakgrunden för Domaine de Chevalier, Smith Haut Lafitte och Pape Clément. Men rågan är om det är någon egendom i Péssac som gjort så konsistenta viner som Haut-Bailly de senaste åren. Återigen imponerande.

Château Pichon Comtesse 2016
Odiskutabelt ett av de absolut bästa vinerna på provningen. Tät, koncentrerad men ändå floral och elegant. Mycket bättre än så här blir det inte. Missa inte heller 2011:an som nu är helt fantastisk.

Château la Conseillante 2016
2016 kan vara den bästa årgången någonsin för la Conseillante. Lite mindre fyllig och mer elegant än tidigare år och med en otrolig fräschör och eftersmak.

Château Coutet 2016
Coutet tillhör alltid de mest stilfulla och balanserade av Sauternesvinerna i en given årgång. Så också 2016. Vilken klass! Fruktigt, tropiskt och nyanserat men med en återhållen oflirtig charm.

Château Suduiraut 2014
Överdådig, rostad och fräsch. Det här är en cocktail av tropisk frukt, fräscha syror och härliga ektoner. Coutets anti-tes men jag älskar båda.