Vi kommer att älska Bordeaux 2017!

Så kan vi sluta prata om 2017 som om den vore dålig!!! Den, och vinerna, är de facto riktigt jäkla bra!

För några veckor sedan hade vi över 50 egendomar från Bordeaux på besök i Stockholm som visade upp primörårgången 2017 (som fortfarande ligger på fat) samt en äldre referensårgång. I april provade jag och kollegan Anna Rönngren igenom vinerna nere på primörveckan i Bordeaux och nu fick vi chansen att prova dem igen - när de blivit snart 6 månader äldre.

Det är förstås krävande (omöjligt?) att prova viner som ännu inte är klara men det har hänt otroligt mycket med dem sedan i april. Frukten har börjat komma på plats. Eken börjar integreras och även om de har långt kvar till att hitta den perfekta balansen (de ska ju trots allt kunna lagras i 10-20 år eller mer) så tror jag det var få besökare (någon?) på #bdxprovning18 som inte var imponerade över smaken, elegansen och fräschören i vinerna. Och jag hörde inte en enda besökare som var besviken på kvaliteten.

Det här vet vi:

• Regionen drabbades av den värsta frosten på decennier.
• Men kvaliteten på den skördade frukten påverkades knappast alls.
• Vädret var i det närmaste perfekt resten av året - så de druvor som skördades hade full mognad.
• De flesta av de bästa på vänstra stranden (St-Èstephe, Pauillac, St-Julien, Margaux och Pessac-Léognan) drabbades inte av frosten.
• Vinerna är lysande - stilfulla, välbalanserade och elegant finessrika i stilen.
• Och det stämmer också för de bästa på högra stranden.

– Vi blev av med 20-30 procent av skörden på grund av frosten. Men vädret var så fint så vinrankorna hämtade sig och vi kunde skörda två skördar i år och jag är lika nöjd i år som jag var förra året, säger Bertrand Nicolas på Château La Conseillante.

Och hans ord kunde lika gärna stå för Beauséjour-Bécot, Canon-La-Gaffelière eller Canon.

Men vad betyder det jag skrev här ovanför? Är det inte bara ett ridå för att snacka upp 2017 som väl ändå inte är lika bra som 2015, 2016 eller för den delen 2009 och 2010? Svaret på den frågan är ett entydigt nej - för jag tror nämligen att vi kommer att älska 2017 lika mycket som de andra.

Vi, vinnördar och bordeauxälskare, har blivit så otroligt fokuserad på superårgångarna - de där som får 100 poäng av amerikanska vinkritiker och som sägs vara de bästa på århundranden (hur många sådana kommer inte varje decennium???) - så att vi lätt glömmer de som anses vara bara ”klassiska”. Men faktum är att många de klassiska årgångarna är de som vindrickare tycker allra bäst om att dricka.

Stora och hajpade år satsar slotten ofta obegränsat med resurser på koncentration, sen skörd, 100 procent ny ek och andra vinmakartekniker som går ut på att få ut så mycket smak som möjligt. Så var det i alla fall historiskt. Nu har pendeln svängt. Dels på grund av nya trender (vinkonsumenter vill idag ha lättare, fräschare och mer balanserade viner) men också av nödvändighet eftersom många av de superkoncentrerade vinerna från förr inte utvecklats speciellt bra i flaska (vad hände egentligen med garageisterna och de små superegendomarna på högra stranden???).

Nu är alkoholen på väg ner i vinerna igen (tack och lov). Extrem senskörd mer ovanligt. Allt fler börjar dra ner på mängden ny ek och en del börjar till och med experimentera med större fat än de klassiska 225 liters barriquerna.

– Det här är något som vi gjort sedan 2012. Det var då vi började med 500-liters fat. Sedan dess har vi ökat på mängden stora fat år för år och nu är vi uppe i över 22 stora ekfat, säger Monique Bailley på Château Clinet.

Allt fler börjar också experimentera med biodynamiska principer i vingården vilket hittills lätt till mer fruktiga och slanka viner. I Bordeaux är man sällan så bokstavstroende som i andra delar av Frankrike - så slott som La Conseillante, Domaine de Chevalier, Smith Haut-Lafitte (som är de senaste att testa biodynamik) är mer pragmatiska i sin approach än många andra. Dock - de gör det pga att det tror att kvaliteten blir bättre.

– Vi har experimenterat sedan 2015 och vi gillar de resultat vi ser. Men vi är pragmatiska - inte bokstavstroende, säger Bertrand Nicolas på La Conseillante.

Lägger man ihop allt det här så blir 2017 vad man brukar kalla för en klassisk årgång med klassiska och balanserade viner. Bättre än 2014 och annorlunda än 2015 och 2016. Jag är nästan helt säker på att jag om tio års tid kommer att föredra 2017 framför de mer uppskrivna superårgångarna. Hur bra är egentligen 2010 idag? De flesta jag provat är fortfarande lite kärva och bråkiga. Vi behöver viner som vi kan dricka - och inte viner som vi ska lagra i decennier för att de ska smaka bra.

Jag tror att vi inom kort kommer att se annorlunda på det där med "klassiskt" kontra en "stor" eller "hajpad" årgång och att vi i det långa loppet kommer att föredra de förra. Så kan vi sluta prata om 2017 som om den vore dålig!!! Den, och vinerna, är de facto riktigt jäkla bra!