Filtrera & anpassa

Vin från Spanien

Inget annat land har mer planterad vinmark aumln Spanien men landet brukar faring se sig besegrat av baringde Italien och Frankrike naumlr det gaumlller maumlngden producerat vin per aringr. Orsaken aumlr att planteringarna generellt sett aumlr ...

Läs mer om Spanien
Det finns fler viner i Premium!

Här hittar du de bästa vinerna från de bästa producentera.

Hämta Premiumviner
Dölj atlas

Mer om vin från Spanien


Inget annat land har mer planterad vinmark än Spanien men landet brukar få se sig besegrat av både Italien och Frankrike när det gäller mängden producerat vin per år. Orsaken är att planteringarna generellt sett är mycket glesare än i Frankrike och Italien. Klimatet är också hetare och det regnar mindre - vilket ger en naturlig dämpande effekt på avkastningen. Fram till 1996 var också konstbevattning förbjuden. Och vore det inte för att mycket av odlingarna ligger på hög höjd så hade det varit för hett för vinodling i stora delar av Spanien.

Det var fenicierna (som bland annat grundade Cádiz 1100 före vår tidräkning) som planterade de första vinrankorna i Spanien och såväl greker, kartager som romare importerade vin från Spanien. Under den arabiska-moriska perioden föll däremot vinmakandet mer eller mindre i glömska. 1492 besegrade de kristna morerna och man började åter göra och handla med vin. Bland annat så importerade England stora mängder sherry från Jerez.

Spaniens vinnäring fick ett rejält uppsving när Frankrike drabbades av vinlusen men mot slutet av 1800-talet kom skadeinsekten även till Spanien (1901 kom den till Rioja) och vinnäringen drabbades mycket hårt. Snart följde även spanska inbördeskriget och andra världskriget som båda hade en förödande effekt på handeln med vin.

Länge förknippades Spanien endast med ett par vinsorter - den förstärka sherryn och de röda lagringståliga vinerna från Rioja. På 1970-talet började vinvärlden visa ett visst intresse för Catalunya/Katalonien och Penedès. Men när Italien ryckte upp sig ur sin slummer, Nya Världen började göra kvalitetsviner och Frankrike fortsatte att vässa sina produkter så var det som att Spanien hade hamnat ohjälpligt efter.

Under 1980- och 1990-talen förnyades och förbättrades vinindustrin. Investeringar i ny teknik och bättre kunnande i vingårdarna gick hand i hand med en generation nyfikna vinmakare som återupprättade gamla bortglömda områden. Så lämnade till exempel Alvaro Palacios sin hembygd Rioja för att tillsammans med några andra pionjärer (framförallt René Barbier)  starta vinrevolutionen i Priorat - ett område som i stort sett saknade kvalitetsproducenter. Cava - landets populära mousserande vin som görs med hjälp av en andra jäsning på flaska - slog igenom rejält och blev en exportsuccé. Och man började prata om “det nya moderna Spanien”.

Idag är Spanien ett av de mest intressanta vinländerna i världen. De senaste decenniernas trend med allt mer koncentrerade och alkoholrika viner med massor av ek har förmodligen nått sin kulmen och nu börjar allt fler egendomar göra mer balanserade och friska viner (inte minst vita viner från odlingar på hög höjd). Allt fler vinproducenter går också över till ekologisk och biodynamisk vinodling och det finns en växande skara av naturvinsproducenter som gör vinos natural - det vill säga vinmakare som undviker alla former av kemiska bekämpningsmedel eller konstgödsel och gör viner med så lite mänsklig påverkan som möjligt.

Lagstiftningen är dock lite av en djungel. Den brukade vara enkel men med EUs nya revisioner och introduktionen av en egen klassificering för enskilda vingårdar - så kallade Pagos - så har det blivit lite förvirrande. Men grovt kan man dela in vinena i följande kategorier:

• Vino de Mesa (VdM) – är den lägsta klassen med bordsviner från oklassificerade vingårdar. Fortfarande finns de som medvetet nedklassar sina viner till VdM för att få större flexibilitet när det gäller druvor och framställningsmetoder.

• Vinos de la Tierra (VdlT) - motsvarar Frankrikes (nu reformerade) Vin de Pays - viner från större områden och regioner som får synas på etiketten men med ganska få krav på druvsorter, skördeuttag etc. Det finns 46 sådana områden.  

• Vino de Calidad Producido en Región Determinada (VCPRD) - en nivå som har samma funktion som Frankrikes nu skrotade VDQS-system för områden som aspirerar på en högre status som Denominación de Origen. Här finns lite högre krav än för VdlT-viner.  

• Denominación de Origen (Denominació d'Origen på katalanska - DO) - motsvarar Italiens DOC och Frankrikes AOC/AOP med kvalitetsstämplade vinområden. Fram till 1988 var detta den högsta klassificeringen för spanska viner. Reglerna bestäms av lokala Consejo Reguladors och de täcker två tredjedelar av Spaniens vinareal. Det finns i dag 66 sådana distrikt.

• Denominación de Origen Calificada (DOCa/DOQ - Denominació d'Origen Qualificada på katalanska) – Infördes 1988 och liknar Italiens DOCG men så här långt har bara två distrikt tilldelats DOCa - Rioja 1991 och Priorat 2003. Ribera del Duero godkändes för DOCa 2008 men ändringen genomfördes aldrig och Ribera del Duero är fortfarande en DO. Tanken med DOCa är att det bara ska ges till distrikt som har en lång historia av att göra kvalitetsviner och på en nivå som överträffar de andra DO-vinerna.

• Vino de Pago (VP, tidigare också kallat DO de Pago) - infördes 2003 för enskilda egendomar inom ett DO eller en VdIT som har ett internationellt rykte och som gör vin av absolut högsta standard efter strikta geografiska kriterier. Det finns 15 sådana egendomar från regionerna Cariñena, Castilla-La Mancha, Navarra och Valencia. De mest kända är Dominio de Valdepusa och Finca Élez.

Vino de Pago ska inte förväxlas med Grandes Pagos De España (GPE) som är en privat grupp av vinegendomar. De två har visserligen ungefär samma mål, att föra fram och försvara tanken om enskilda exceptionella vingårdar - så kallade “single estates”,  men den förra är en lagstadgad kvalitetsklass och de senare mer av en privat intressegrupp.

En annan typ av klassificering som man ofta ser på spanska viner är den som utgår från lagring och då oftast med hänvisning till lagring på träfat. Ett vin helt utan eller med enbart en kortare tids lagring saluförs ibland som vino joven eller sin crianza. De som får längre lagring delas in i tre grupper:

• Crianza - ett rött vin som lagrats i två år varav minst sex månader på ekfat eller ett vitt vin som lagrats i minst ett år med sex månader på ek.

• Reserva - ett rött vin som lagrats i minst tre år varav ett år på ekfat eller ett vitt vin (eller ett rosé) som lagrats i minst två år varav sex månader på ek

• Gran Reserva - ett rött vin som lagrats i minst fem år varav 18 månader ska vara på ek (och minst 36 månader på flaska) eller ett vitt vin (eller rosé) som lagrats i minst fyra år varav sex månader på ek.

I teorin ska en reserva alltid vara bättre än en crianza och en gran reserva bör vara ett bättre vin än en reserva och så var det också historiskt. Men det finns idag ingen automatik i detta (i alla fall när det gäller reserva och gran reserva). För många moderna vinproducenter och vinkonsumenter så är extra lagring på fat inte nödvändigtvis bättre. Lagstiftningen har också sänkt minimikravet för lagring på ekfat för att mer stämma överens med moderna smaklökar.

Det odlas mellan 400 och 600 druvsorter i Spanien men långt ifrån alla har någon kommersiell betydelse. 20 stycken står för ungefär 80 procent av produktionen. De viktigaste inhemska blå druvorna är tempranillo, garnacha och monastrell (Frankrikes mourvèdre). De viktigaste inhemska gröna är verdejo, viura, palomino, albariño, malvasia, moscatel, parellada och xarel-lo.

Vintyperna varierar från lätta friska vita och mousserande viner, över mjuka bäriga rödviner via kraftfulla fatlagrade lagringsviner till de förstärkta starkvinerna från Jerez och Malaga.

Spanien har drygt 15 vinregioner som är av betydelse.