Vin med Grenache

Grenache, eller garnacha som den heter i Spanien, är en blå druvsort och en av de mest odlade i världen. Ändå är det först på sistone som vinkonsumenter har börjat lära sig dess namn, vilket förmodligen beror på att grenache ofta blandas med andra druvor. Druvan mognar sent, har ett mycket tunt och ljust skal och trivs i torra och varma klimat. Den har utan tvekan gjort heroiska insatser i viner från södra Frankrike och norra Spanien, och tros härstamma från Sardinien där den kallas för cannenau. Fram tills nyligen har druvan varit närmast bespottad och hånad, i bästa fall ignorerad, trots att den ligger bakom några av världens mest hyllade rödviner: däribland Châteauneuf-du-Pape, där den är den viktigaste av de 13 tillåtna druvsorterna, och storstilade viner från Priorat.

Grenacheviner är ofta ljusa i färgen och har inte särskilt mycket tanniner. De är fylliga, har ofta lite högre alkoholhalt och aromer av hallon, jordgubbar, örter och sötlakrits. Grenache blandas därför ofta med druvor som har en djupare färg, tydligare tanniner, slankare struktur och mer ryggrad, som exempelvis syrah och mourvedre. De sötfruktiga tonerna och bristen på strävhet gör att grenache även är tacksam i roséviner, vilket den framför allt används till i spanska Navarra och franska Provence. Socker- och alkoholhalten gör sig också bra i starkviner.

En förklaring till druvans oförtjänt dåliga rykte beror på att den i varmt klimat är lättodlad och är så frekvent planterad, varför den ofta förekommer i enklare viner där man snarare vill ha ut mycket kvantitet än att framhäva druvans karaktär. Dessa typer av viner oxiderar lätt och lider ofta brist på smakrikedom. Odlas druvan varsamt, på mager jord med låg avkastning, får den däremot blomma ut, vilket inte minst märks i redan nämnda Priorat och Châteauneuf-du-Pape samt i övriga södra Rhône och öviga Sydfrankrike. Druvan kommer också till sin rätt i de varmare delarna av Australien, Sydafrika och Kalifornien.